Debattinlägg i Smt och Tranås-Posten 2005-01-11

Hushållsberedskap måste bli en folkrörelse

 

Den senaste stormen visar klart på sårbarheten i dagens samhälle. Fortfarande är många utan el och en hel del lär få klara sig utan även in på nästa vecka. En räddning i allt eländet är att utomhustemperaturen legat extremt högt med plus sju, åtta grader. Hade vi haft minus 20 och en halv meter snö skulle det kanske blivit en mänsklig katastrof.

De som växt upp under de senaste 30 åren lever i den övertygelsen att myndigheterna kommer hem till oss och lagar maten och ordnar värmen när elförsörjningen har havererat. Säkert har myndigheterna med sig en kemtoa och varmt badvatten också, det är många övertygade om. Det är ju därför man betalar skatt!
Många ringde 112 och uttryckte sin irritation i så stort antal att hela larmsystemet klappade ihop. Men lita inte på myndigheterna och särskilt inte när det gäller livsmedelsförsörjningen.

Men hur ska folk klara sig i sin villa eller lägenhet vid ett krisläge? Här måste skapas
motivation så att han/hon redan idag vidtar åtgärder för att kunna överleva i sin bostad under en längre tidsperiod - och det blir inte lätt! Medelsvensson måste, i sin extrema form, väckas från sin vegetativa tillvaro, dras bort från tevesporten, kabelteve, videofilmer, dataspel, fredagsfylla, ölburkar och potatischips. Hushållsberedskap och överlevnad måste bli en folkrörelse med lite inslag av tävlan i klurighet och uppfinningsrikedom.

För att kunna överleva under en längre tid villor och lägenheter fordras kunskaper om resurser. Dessa måste byggas upp successivt från enkla former av reservskafferi, reservuppvärmning och eget vattenförråd.
För att öka uthålligheten är det också nödvändigt att mera bidrag och låneunderlag tas fram för bland annat jordkällare och alternativa uppvärmningsanordningar. Det finns idag även jordkällare för hyreshus/lägenhetsboende. De är bara lite större och indelade i låsbara fack. Att man idag får bygga bostadshus utan skorstensstock är skrämmande. Men även byråkrater lever den sanna övertygelsen att ingenting kan hända.



 

 

 

Men lita inte på myndigheterna! Speciellt inte när det gäller maten vid värre kriser. Här måste du ta ett eget ansvar, och innan du står inför faktum, lära dig att klara dig själv. Myndigheterna har ansvar för att näringslivet kan fungera och producera mat under krig eller kristid och ransoneringskort ska kunna delas ut utan datorer. Det låter ju bra och lugnande, men det här är inte 1940-talet. Förädlingsindustrin och distributionen kan slås ut mycket snabbt. Hamstrare och plundrare kan tömma butikerna över en dag om läget blir prekärt.
Det är myndigheterna som ska se till att du får mat. Men om du inte får någon mat, så tycker myndigheterna att det ska du ordna själv - åtminstone så att du klarar dig en vecka eller så. Men det vill man inte tala om för dig. Kanske tycker man att det är ansvarslöst att oroa folk?
I en folder, som visserligen finns, men inte delas ut med motiveringen att ”den ändå inte skulle ha så stor effekt”, föreslår Livsmedelsverket att ett hushåll bör ha ett förråd av lagringsdugliga livsmedel för minst en vecka. Det är mat som inte behöver någon tillagning, som håller sig ett år och ger energi och mineraler.

Köp hem, efter egen smak, ett lager konserver och torrvaror. Se till att du hela tiden har omsättning i ditt reservskafferi. Rada upp dina förpackningar och fyll på bakifrån hela tiden och kolla, så du inte får brödbaggslarver i torrvarorna! Ett dussin paket gula ärtor och några kilo mjöl bör också finnas med.
Komplettera det hela med det viktigaste: minst fyra backar mineralvatten. Och, det som många inte tänker på, ett enkelt campingkök för T-sprit eller gasol och reservbränsle till detta så att du kan värma dina konserver och koka dina ärtor.
En modern fotogenkamin är också ett måste om man inte har fastbränsleeldstad, som funkar utan elförsörjning.

Otroligt många måste väckas att ta ett eget ansvar. Men på ett engagerande och stimulerande sätt. Vi inom civilförsvarsföreningarna måste kittla folks nyfikenhet. På rätt sätt får vi sedan snöbollseffekten - snöbollen som blir större och större och en vacker dag kanske de flesta själva klarar en kris där samhället har svårt att hinna med att hjälpa alla. Men då ska vi inte prata om krig och mobilisering. Där finns en psykisk blockering. Man kan inte skrämma folk att engagera sig. Vi informerar om fredskriser, elavbrott, fjärrvärmeavbrott, störningar i varudistributionen och penningflödet - då nappar det. Sen kommer det andra av sig självt!

Bevan Berthelsen
Ordförande i Aneby Civilförsvarsförening

 

Denna sida ingår i sajten www.frinnaryd.com