2004-08-25

 

Svärmödrar och hemlighus förgyllde Stjärneborgsdagen

 

Årets upplaga av Stjärneborgsdagen i söndags (2004-08-22) blev lyckad. Redan vid starten klockan 14 hade drygt hundra besökande anlänt. Med undantag för ett par femminuters regnskurar kunde det hela genomföras i strålande solsken.

Femmannaorkestern ”Sivert med spelmän” spelade glada låtar och det Stierngranatska museet stod öppet där Sölve Carlsson guidade och svarade på frågor. En del förstagångsbesökare passade på att beskåda den sju meter höga kopparklädda pyramiden i skogen ovanför.
Det lilla järnvägsmuseet i banvaktsstugan nummer 158 från Håknarp var också öppet och lockade många besökare. Här fick man en inblick i hur det gick till förr inom Statens Järnvägar. Då var det pliktkänsla, noggrannhet, ordning och reda.
Stjärneborg ligger exakt mitt på järnvägssträckan Stockholm – Malmö och de flesta här i krokarna känner till hur Malte Liewen Stierngranat byggde perrong och stationshus och genom att bland annat dra i nödbromsen till slut lyckades få tågen att göra uppehåll. Det blev till sist en av- och påstigningsplats i turlistorna.
Det pampiga stationshuset i granit är dock borta sedan länge. I stället för att flytta in det en bit på området tog SJ till dynamit och sprängde det i småbitar 1965!

Det visades broderihantverk, Kjell-Olov Bohlin läste dikter av fru Ingegärd Malmberg-Bohlin och hon själv läste egna berättelser och hågkomster. Ingegärd uppmanade alla att redan vid hemkomsten börja skriva ner hågkomster och berätta om egna upplevelser. Allt sånt här kommer att få ett stort framtida kulturhistoriskt värde och det är viktigt att så många som möjligt bidrar till detta.

Hemlighuset eller flerhålsdasset
Dagens höjdpunkt var Trehörnabon Kalle Bäck, docent i historia vid Linköpings Universitet.
Han är också en mycket läsvärd författare och började med att skriva böcker om bönderna i 1700-talets Sverige. Sedan blev det en bok om torparna under 1800-talet. Dessa var för 94 år sedan Sveriges största yrkesgrupp och 1944 försvann den siste torparen. Sedan blev det yrkesförbud. Det är nu i lag förbjudet att vara torpare, statare och proffsboxare i Sverige!
Kalle Bäck är mest känd för sin bok ”Det svenska dasset – inte bara en skitsak” och vid sitt underhållande föredrag i Stjärneborg tog han upp den enorma betydelsen av det svenska flerhåliga utedasset eller hemlighuset.
Trångboddheten var mycket stor i Sverige ända in på 1950-talet. Det fanns inte många platser där man kunde föra ett ostört samtal. Flerhålsdasset fungerade som en oas, en privat sfär av avskildhet och förtrolighet där man kunde utbyta hemligheter. Hemlighuset syftar inte bara på de "hemliga" naturliga behoven, utan väl så mycket på vad som avhandlades där. Dasset hade långt viktigare funktioner än de rent omedelbara. Redan antalet sittplatser visar att det var ett rum för social kontakt.

Svärmorsrelationen och svärmorsrollen
Svärmorsproblemen mellan äkta makar avhandlades oftast på utedasset och det fick Kalle Bäck att skriva boken ”Den besvärliga svärmodern - myt, nidbild eller
verklighet”. Han har samlat hundratals vitsar, den ena värre än den andra om svärmödrar. Många är råa och hänsynslösa och exempel gavs: ”Brännvin, grisfötter och svärmödrar är bäst kallt” eller ”Idealvikten för en svärmor är 1,5 kg inklusive urnan”.
Alla blommor har fått positiva namn, men det finns ett undantag – svärmödrar. ”Svärmorskudde” är en kaktus med sylvassa taggar. ”Svärmorstunga” för tanken till vassa ord och att lägga sig i. I Norge heter växten ”Svigermors vasse tunge”.
Kalle Bäck har gått igenom samtliga svenska pilsnerfilmer och det är inte lite det. Oftast var det Karin Svanström och Julia Cesar som spelade svärmorsrollen.
Det finns också över 30 serier om svärmödrar. Äldst är Kronblom, som haft svåra svärmorsproblem ända sedan år 1927.
Kalle Bäck menar dock att myten om den elaka svärmodern är just en myt. Ofta var svärmodern mån om sin son/dotter men även om sin svärson/svärdotter. Denna välvilja kunde nog uppfattas som lite påträngande men svärmorsrelationen fick sällan mytens proportioner.

Text och foto: Bevan Berthelsen

Ett banbiträde, modell 1946, i Stjärneborgs järnvägsmuseum.

Det lilla järnvägsmuseet i banvaktsstugan nummer 158 från Håknarp var också öppet och lockade många besökare. Här fick man en inblick i hur det gick till förr inom Statens Järnvägar. Då var det pliktkänsla, noggrannhet, ordning och reda.

Trehörnabon Kalle Bäck, docent i historia vid Linköpings Universitet berättade medryckande om flerhålsdass och svärmödrar


Läs även om Stjärneborgdagen 2005-08-17


TRANÅSNOSTALGI och RACKARTYG. De många uppskattade berättelserna från förr finns nu inlagda på en speciell länksida. KLICKA HÄR.


Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com