2005-09-14 IN ENGLISH

 

Vivianna Bülow-Hübes silverutställning drog över 3000 besökare

Gunnar Jonsson träffade Vivianna Bülow-Hübe på Svenska ambassaden i Jakarta i mitten av 80-talet. Här pratar han med hennes yngsta dotter Marcia Coleman, som alltid bär sin mors smycken, i stadshushallen i söndags.

 

I söndags (2005-09-11) stängdes den mycket omtalade och omskrivna utställningen ”Torun – ett liv med silver” Utställningen har pågått sedan vernissagen den 26 augusti i Tranås stadshus.
Det är inte ofta vi har en utställning i internationell världsklass här i Tranås och det kom därför besökare även från länder utanför Sverige.
Redan nu ska avslöjas att nästa års stora utställning, i samband med 2006 års konstraka, sannolikt blir en minnesutställning av Herman Norrmans verk. Kulturchefen Lasse Dahlstrand är redan igång och planerar och hoppas kunna ro det hela iland.

I söndags fanns Viviannas yngsta dotter Marcia Coleman åter i stadshuset för att nu ta hand om alla de vackra föremålen efter stängningen och TP: s utsände fick en lång pratstund med henne. Själva utställningen var försäkrad för två miljoner kronor.
Marcia, som bodde med sin mor och bror i Jakarta, minns sina somrar på Romanö och speciellt sommaren 1971. Vivianna låg då på sjukhus och Marcia tillbringade över två månader på det vackra Romanö.
Marcia, som sedan länge bor i Köpenhamn, arbetar nu med sin mors kulturella arv och planerar för kommande stora utställningar.
I december 2002 flyttade Vivianna, i samband med sin sjukdom, från Indonesien till sin dotter. Hon gick bort sommaren 2004.

Fann ny inspiration inom SUBUD
1965 bröt Vivianna upp från sitt äktenskap med Walter Coleman och det var i samband med skilsmässan som hon engagerade sig i det internationella broderskapet SUBUD.
Hennes internationella genombrott kom under denna tid i form av Lunningpriset 1967. Samtidigt började hon sitt samarbete med Georg Jensens Silversmedja och sedan var det bara raka spåret.
Samma år 1967 antog hon SUBUD-namnet Vivianna och flyttade 1968 till Wolfsburg i Tyskland där det fanns en stor gupp av denna andliga rörelse. Namnet Torun var dock ett redan etablerat varumärke och fick vara kvar i produktionen.
Det blev en kreativ period då hon också arbetade med en grupp konstnärer i närheten av det närbelägna slottet Wendhausen.
Själva andligheten i SUBUD består i att man ett par gånger i veckan stillar sig, slappnar av och utan koncentration mottar en sorts livskraft. Eller som Vivianna beskrev ”som en fin vibration som ger ledning inifrån”.

Den inåtgående spiralrörelsen
Som tekniker kan jag inte låta bli att nämna följande koppling. Utöver den oändliga möbiusremsan ville Vivianna i många av sina smycken visa hur allting i universum rör sig i virvlar. Den inåtgående spiralrörelsen kommer fram i en rad av hennes vackra silverarbeten. Det här är en cykloid rymdkurvrörelse som hela kosmos består av. Den österrikiske skogvaktaren Viktor Scauberger började redan på 1930-talet med att försöka överföra denna universella kraft i praktiska tekniska uppfinningar. Bland annat konstruerade han den s.k. Forellturbinen och lyckades också flotta fram timmer ur de otillgängliga skogarna i Alperna med hjälp av dessa krafter. Intresserade kan läsa mer i boken ”Det levande vattnet” av Olof Alexandersson.

En träff på ambassaden i Jakarta
1978 flyttade Vivianna till Cilandak, som ligger i södra delen av huvudstaden Jakarta, på ön Java i Indonesien. Här startade hon en silversmedja där också unga kreativa indonesier fick arbete. 25 procent av det ekonomiska överskottet användes sedan i broderskapets omfattande sociala hjälpverksamhet. En sorts företag, som kallades ”Enterprice” men som ägdes helt av innehavaren. Senare förlade hon verksamheten vid en vacker liten sjö i Pamulang.
Under åren i Indonesien skapade Vivianna mycket nytt. Hon formgav också flera smyckeserier i silver, men även i guld, från fyndigheterna i Kalimantan, den Indonesiska delen av Borneo.
Karriären som världsberömd silversmed fullbordades under den här tiden med en rad internationella utställningar, varav många i Fjärran Österns huvudstäder.
Vivianna blev alltid mycket glad när hon träffade Tranåsbor. Sven ”Kyvarns” äldste bror Gunnar Jonsson var under 1980-talet platschef på ASEA i Jakarta. Han blev då inbjuden till hennes vernissage på Svenska ambassaden och pratade en del Tranåsminnen med henne.
Själv träffade jag Vivianna första gången 1980 i Stockholm då hon besökte sina SUBUD-vänner i Sverige. Vi fann varandra därför att vi båda hade Tranås-anknytning och vid varje nytt besök blev det tillfälle att prata gemensamma Tranåsminnen. Sina många fina sommarminnen från Romanö i sjön Sommen var liksom grunden i hennes tillvaro och hon ligger nu begravd, inom synhåll från sitt kära Romanö, på Blåviks kyrkogård.

Text och foto: Bevan Berthelsen


Vivianna ville i många av sina smycken visa hur allting i universum rör sig i virvlar. Den inåtgående spiralrörelsen kommer fram i en rad av hennes vackra silverarbeten.

 


KONST I TRANÅS: Träsnidare i världsklass bördig från Tranås


 

 

 

Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com