2004-11-24

 

 

Peder Losten berättade och sjöng visor vid brasaftoni Sunhult

Peder Losten, verksam vid Radio Jönköping, genomförde ett bejublat berättarprogram och sjöng många fina visor till gitarr vid brasaftonen i tisdags (2004-11-16).
Frinnaryds Hembygdsgård i Sunhult var fylld till sista plats när hembygdsföreningens ordförande Elisabeth Ganestål hälsade kvällens gäst välkommen.

Peder Losten tackade och sade att det luktade både nystädat och ostkaka i hela hembygdsgården. Han har ägnat sig åt att lyssna på berättelser ända sedan barnsben och mindes särskilt Fredrik i Bajgårn, som aldrig missade ett kalas och som var en skicklig historieberättare.
Peder hade med sig sin ”Jesusknäppare” (gitarren) och berättade att morsan var med i Frälsningsarmén och det är hon som lärt mig spela.
Peder har nu bott 27 år i Småland sedan han började som journalist vid Jönköpings-Posten, men räknar sig fortfarande som västgöte. Han är sedan länge verksam vid Radio Jönköping.

Växte upp i Lidköping
Peders mor blev änka i unga år och flyttade in hos sina föräldrar till en början. Hon fick jobb i Lidköpings minsta affär, som hette Strumpan och som finns kvar än idag.
Peder berättade att en gång slocknade de två första bokstäverna i neonskylten och munterheten spred sig i stan.
Morföräldrarna hade sex barn, fortsatte Peder. Morfar var en skicklig gjuteriyrkesman, men han kunde inte ens koka ett ägg. Mormor satt alltid vid sin Singer trampsymaskin. Hon var den klyftigaste med både huvudets och händernas intelligens och så hade hon varsel.
En natt vaknade hon av att hon drömde att morfar skrek. På morgonen bad hon morfar att inte gå till jobbet den dan. Men han knallade iväg som vanligt och en skänkel med smält järn välte så att han brände sin ena fot svårt.

Visor av klass
En gång ringde jag Olle Widestrand i Jönköping för att göra ett program. Du kan ju ta med dig en text så tonsätter jag den medan vi pratar, sade han. Jag tog med en text av Lars Forsell, ursprungligen en amerikansk visa.
Nej, säger Olle, det är inte lika många stavelser i de olika verserna! I alla fall lyckades han åstadkomma musiken till visan ”Mammas soppsten”.
En soppsten är en s.k. magisk sten som man lade i grytan för att göra soppan mustigare.
Peder Losten sjöng visan på plats i hembygdsgården och den rönte stor uppskattning.

Sjömansvisor och Vätternsjöfart
Peder Losten har alltid gillat sjömansvisor och därför blev det dags för en av de bättre arbetarskildringarna i den här genren, nämligen ”Eldarvalsen” av Evert Taube.
I början av 80-talet fick jag ett samtal från en man som hette Arthur och bodde i Källebäcken, fortsatte Peder.
Han skulle berätta om sjöfarten på Vättern förr och vi avtalade en tid ett par veckor framåt.
När jag kom dit, tillsammans med fotografen, visade det sig att Arthur fått en stroke i mellantiden – han mindes inte ett dyft.
Vi satte oss i alla fall vid kaffebordet där hela rummet var fyllt med båtmodeller och båtbilder.
Arthur hade också ett kartotek med alla fartygens namn, byggnadsår, ägare m.m. Ett fartyg hette ”Vandringsman” och jag visade honom kortet. Då klarnade minnet. Han som inte visste någonting mindes nu i detalj.
Fartyget byggdes år 1900 och var en så kallad slänga, som kunde gå på grunda vatten. Den byggdes sedan om till en slup och bytte namn till Karl Arthur. Kaptenen for sedan till Vadstena med fartyget och hämtade ut sin bror på hospitalet. Sedan seglade de båda bröderna tillsammans i många år.
Med brodern då?
Ja, han klarade sig bra till sjöss trots att han kanske var lite egen!
Allt det här kunde Arthur minnas och berätta under en kort stund.

En liten man steg av tåget
Tisdagen den 26 februari 1986 stiger en mycket liten man i täckjacka och keps av tåget vid Jönköpings Centralstation. På kepsen var tryckt ”I am a rider”.
Han tilltalar en ung dam, mest på engelska och säger att han söker sina rötter. Hon ringde polisen som snabbt var på plats. Efter en kort pratstund framkom att han hette Gunnar Hubert Anderson och kom från USA. Poliserna körde honom till ett litet hotell.
Vid rapportöverlämningen berättar de båda polismännen Kvarnström och Glans bakgrunden och får av befälet fria händer att hjälpa den gamle mannen och det var här jag som journalist kom in i bilden.
Jag for ut med fotograf och hängde på. Den lille mannen sökte Ryds Södergård, men väl framme kände Gunnar inte igen sig. Det här berodde på att han rest till USA redan 1913 och för övrigt hunnit med tre äktenskap. Han tittar efter en viss kulle men är oviss. En vänlig gammal man, som hette Sven, berättade att missionshuset hade flyttats och att andra förändringar skett. Till slut mindes Gunnar.
Lever min gamla skolkamrat Ester ännu? Javisst, svarar Sven - det är min fru!

That’s the girl I left behind
Lever Signe Pettersson? Jo, hon lever och Ester vet var hon bor.
Hon bodde i Bankeryd och vid framkomsten känner 91-åriga Signe igen Gunnar. Hon blir mycket glad men är lite blyg.
Vi fick följa med in på Signes rum på äldreboendet och lyssna när de båda pratade gamla minnen. På väggen hänger ett foto av en mörkhårig vacker flicka. ”That´s the girl I left behind”, utbrister Gunnar, men säger på svenska att det är en mycket vacker flicka.
Asch, det är ju bara jag säger Signe.
Vi körde tillbaka honom till Jönköping. Hjälpte honom att handla på Systembolaget och ordnade en god middag. Gunnar Hubert Anderson hade funnit sina rötter och kunde nöjd och belåten återvända till USA, avslutade Peder Losten denna rörande solskenshistoria.

Text och foto: Bevan Berthelsen


Peder Losten, journalist vid Radio Jönköping, gjorde ett bejublat berättarframträdande vid brasaftonen i hembygdsgården i Sunhult.



Denna sida ingår i sajten www.frinnaryd.com