2005-11-23 IN ENGLISH

 

Engelska familjer emigrerar till Frinnaryd

 

Under många år har tyskar köpt torp och villor i Småland för att använda husen till fritidsboende. Sedan Öresundsbron byggdes har detta ökat i omfattning. Ägarna är således inte bofasta eller mantalsskrivna på fastigheterna.
I Frinnaryd är trenden annorlunda. Där har Brittiska medborgare köpt hus, emigrerat och skapat ett året-runtboende. Idag finns fem engelsmän i Frinnaryd.

Marianne och Stuart Saunders från England håller just nu på att flytta in i ett stort hus på Åbrovägen i Frinnaryd.

Den senaste Englandsfamiljen är Marianne och Stuart Saunders, som just håller på att flytta in i ett stort hus på Åbrovägen i Frinnaryd.
Stuart forskar inom högtemperaturområdet, bland annat med flygmotorer och tunna keramiska skikt. Det här innebär en del resor och snart bär det iväg till Brasilien där han ska leda ett forskningsprojekt i Rio de Janeiro.
Marianne är född på Visingsö och har bott utomlands sedan paret gifte sig 1966. Hennes far var präst på ön och hon är född Möllerström.
Paret berättar för TP att de hittade sitt hus på Internet och att de sökte enbart på ”Småland”.
Det känns skönt att vara tillbaka, säger Marianne och berättar att de har ett barn och ett barnbarn i England så det känns lite svårt att flytta ifrån dem.

Dawn och Ian Gitlin flyttade till Frinnaryd i januari 2002 och ska bli svenska medborgare i januari 2007.

Gitlin kom 2002
Paret Gitlin flyttade till Frinnaryd i januari 2002 och de berättar för Tranås-Posten att det hela började 1990 då de tillbringade ett år i Stockholm. Ian arbetade då för dataföretaget IBM på deras kontor ute på Lidingö.
Dawn berättar att hennes son David hade flyttat till Norrby utanför Aneby och vi fick därför möjlighet att besöka honom. Vi hade dock ingen uppfattning om de stora avstånden i Sverige och hur långt Småland låg från Stockholm.
2001 bodde David ihop med sin sambo Helena och de hade tre barn, fyraårige Daniel och tvillingarna Martin och Malin två år. Denna sommar besökte de oss i England och vi firade semester tillsammans i Yorkshire under två veckor.
Det var en underbar tid trots att barnen inte kunde tala engelska, men det var då vi lärde oss de första enkla Svenska orden.
När familjen återvände till Sverige blev det mycket tyst och stilla och vi började fundera på att skaffa ett sommarhus i Småland.
I England bodde vi i Maldon, som ligger i landskapet Essex. Staden är känd för Maldon-slaget år 991 när vikingarna attackerade engelsmännen. Idag en mycket vacker och fridfull stad som är berömd för sitt havssalt.

Varför inte flytta till Sverige?
Ian pendlade från Maldon till sitt jobb i London. Resorna tog två timmar varje morgon och kväll. Det var ofta tågförseningar och en dag tog hemresan fyra timmar. Vi ville inte bo i London och vi började fundera på att byta livsstil. Svaret på frågan tycktes helt tydlig: Varför inte flytta till Sverige?
Vi började söka på Internet och hittade hemsidan ”Hus & Bygg” i Aneby. Det var vinter och inte många hus till salu. David jobbade då på Frinab och vi såg att det fanns ett hus till salu på Sunhultsvägen i Frinnaryd. Vi bad honom och Helena att ta en ordentlig titt på huset eftersom det stått obebott i över tre år och behövde en hel del reparationer. Sedan bestämde vi oss och köpte huset.
Vi flyttade in i januari 2002 och vi har fortfarande fullt upp med att renovera vårt hem. Ganska snart började vi läsa SFI, svenska för invandrare, på Komvux i Aneby och det visade sig vara svårare än vi hade väntat oss.
Nästa problem var att hitta ett arbete för Ian. Möjligen blir det ett fast jobb där han arbetar nu som datakonsult i Huskvarna.

Ska bli svenska medborgare 2007
Vad är det vi gillar med Sverige? Det är så många saker. Den vackra landsbygden, frisk luft, fridfullheten och allt det vackra. Svenskarna har en kärlek till naturen och allemansrätten ger oss möjligheter att plocka bär och svamp.
Svenskarna har behållit sina traditioner och de kristna högtiderna Påsken, Alla helgons dag och Advent firas. Julen är inte så kommersiell som i England och vi älskar traditionen med dans kring granen med ”Nu är det jul igen”. Vi beundrar barnen när de sjunger ”Små grodorna”.
Snart är det Luciadagen – en festlighet som är helt ny för oss och det är underbart att se denna procession med unga människor.
Vi är tacksamma för att vi bestämde oss för att flytta till Frinnaryd. Alla här är snälla och hjälpsamma. Frinnaryds Samhällsförening är mycket aktiva och alla lägger ner ett stort arbete på att göra orten till attraktiv plats att leva i.
Vi ser fram emot januari 2007 då vi kan ansöka om svenskt medborgarskap, slutar Dawn Gitlin.

Joan Aston flyttade in i julveckan 2002 och hon berättar för Tranås-Posten att hennes hus ursprungligen var ett café, konditori och bageri och att det finns en känsla av historia och en unik karaktär här, som hon försöker behålla.


Den tredje inflyttade från England är Joan Aston på Docklidsvägen 10, som berättar följande för TP:
-Jag anlände, för att bosatta mig i Frinnaryd, den 19 december 2002. Jag hade besökt Frinnaryd ganska ofta, eftersom min son hade bott här några år och jag älskade det. Jag ville hit oftare och beslöt mig för att se mig om efter ett semesterhus. Jag hade alltid tyckt, att Chariottendal, som huset heter, var ett vackert hus och jag fick senare veta, att det var till salu. Det var för stort för att bli ett sernesterboende och jag visste, att om jag köpte det, skulle jag bli tvungen att göra det till mitt hem. Jag hade bott i samma hus i England i 36 år och jag ville ändra mitt liv. Det var inte en så dramatisk förändring jag tänkt mig, men efter att jag funderat ordentligt, var jag redo för äventyret.
6 dagar före jul var inte den bästa tidpunkten man kunde välja, och när jag anlände på kvällen. var högarna av kartonger skrämmande. Av en slump fanns en plastjulgran bland det översta i mina högar, så ett av mina första jobb blev att skapa utrymme för den, sätta i ljus och börja känna mig hemma mitt i kaoset.
Frinnaryd är för mig en lugn och avslappnande plats med frisk luft. Man slipper störande trafik, vi har öppna fält och varje årstid har sin skönhet. Människorna är vänliga och hjälpsamma och jag är tacksam att de accepterar att det går så långsamt för mig att lära mig svenska.
Mitt hus var ursprungligen ett café, konditori och bageri och det finns en känsla av historia och en unik karaktär här. Jag har alltid tyckt om att måla och tapetsera och jag älskar gamla byggnader, så det här var ett perfekt underlag för mig att arbeta med. Jag hade med mig mina engelska möbler, men jag har försökt att kombinera med gammal svensk stil och inte tappa alltför mycket av husets gamla karaktär.


Text och foto: Bevan Berthelsen

Denna sida ingår i sajten www.frinnaryd.com