2011-08-17

Gott om lingon och svamp i Tranåstrakten

Signalkräftor från sjöarna här i krokarna är, om de är exakt rätt kokta, så pass delikata att snålvattnet nästan börjar rinna.

Det skrivs en hel del i riksmedia om den här höstens brist på lingon i Sverige. Dåligt med lingon på andra håll gör att literpriset och kilopriset blir högre även här.


Stora och mogna lingon finns nu att plocka i skogarna omkring Tranås.

Här i tranåstrakten verkar det finnas gott om lingon och de är i år tidigt mogna och redan färdiga att plockas.
Vid en koll igår utåt Bordsjöskogarna fick jag ihop tio liter på bara två timmar. Det lönar sig därför att ta en sväng ut i lingonskogarna i år.
Lingonsylt har så lågt PH-värde att det kan förvaras i flera år i konserveringsglas. Det är de med gummiring och snäpplås. Godast är de emellertid nykokta. Frys in dem i plastpåsar med ungefär ett kilo i varje och koka efterhand.

Tillgången på matsvamp är också mycket god genom sommarens lagom regelbundna regnande. Redan veckan efter midsommar kunde man hitta kantareller och nu finns de överallt på ”kantarellställena”. Kantarellerna finns ju på sina speciella ställen och har man en gång hittat sådana platser så lönar det sig att återbesöka dem år efter år.
Matsvampar finns det gott om till exempel Aspsopp, Smörsopp och Björksopp. Har man tur kan man hitta hela bestånd av Stensopp eller Karl-Johansvamp, som den också heter.
Trattkantarellerna brukar dyka upp i mängder från mitten av september på vissa ställen. Hittar du ett sådant trattställe kan du få ihop flera hundra på en liten yta av kanske tio kvadratmeter.
Har man en otrolig tur kan man hitta Svart trumpetsvamp. Denna delikata matsvamp växer också i grupper som kan ge en bra skörd på ett enda ställe.

Genom lagom regelbundet regnande är kantarellerna stora och fina i år.

Det bästa och säkraste sättet, för en nybörjare, är att lära sig ett tiotal av de godaste matsvamparna och bara plocka dessa. Hittar du någon udda sort så ta med den hem och låt någon mer erfaren bedöma vad den heter. Plocka aldrig vita svampar och ta med en svampbok för att känna igen de läckraste.

Kräftor är ju också aktuella just nu. Ska man köpa djupfrysta kräftor så ska det vara svenska signalkräftor. De djupfrysta kokta kräftorna från fjärran länder har i årets kräfttester fått ungefär samma dåliga omdömen som förra året. Kommentarer som mossiga, smakar batteri, lite gyttjig och dysmak förekommer.
Att svenska flodkräftor fiskade på dybottnar hade en viss dysmak fick vi lära oss från tidig ålder så det är inget nytt.
Den svenska flodkräftan (Astacus astacus) är numera alltmer sällsynt och därför mycket dyrare. Istället får man hålla tillgodo med den inplanterade amerikanska signalkräftan. Bäst är de nykokta som inte är nerfrusna. Signalkräftor från Vättern och sjöar här i krokarna är, om de är exakt rätt kokta, så pass delikata att snålvattnet nästan börjar rinna.
På lördag är det surströmmingspremiär!

Text och foto: Bevan Berthelsen