2010-04-28

Gustav Johansson berättade pälsminnen

 

Gustav Johansson berättade om hur pälsindustrin kom igång i Tranås för över 150 år sedan. Boken, som han håller i, heter ”Så blev Tranås Pälsstaden” och den gavs ut den 12 november 1964 av Tranås Pälsförening.Foto: Bevan Berthelsen

Vid RPG-träffen i Löfstadkyrkan förra veckan berättade Gustav Johansson om hur pälsindustrin kom igång i Tranås för över 150 år sedan. När det gick som bäst fanns 125 pälsföretag med över 2 000 anställda och Tranås kallades för Lilla Leipzig.
Lennart Ekwall och Lars-Göran Ljung från Tranås Pälsklubb och Pälsmuseet fanns också på plats och visade beredda skinn.

REDAN UNDER 1500-TALET började man i Sverige sälja pälsskinn till Tyskland. Utvecklingen i Nordamerika gick samma väg när pälsjägarna drog västerut och man fortsatte i Canada. Där var det främst bäverjakt eftersom bäverhåren användes vid tillverkningen av plommonstop. Efterfrågan var så stor att bävern höll på att utrotas.
I Tranås blev 1860-talet en raketstart med Johan Petter Fång, som enbart gjorde mössor och sedan kom bröderna Wigén från Ingatorp.
1897 kom först 22-årige Carl Wigén och fick jobb på C.J. Blomgrens lager, men gick snart över till Fångs mössmakeri. Oscar kom ett par år senare för att bli snickare, men hamnade snart på Fångs mössfabrik han också. Carl gifte sig med en av Fångs tre döttrar och övertog året efter svärfars mösstillverkning och affärsrörelse.
År 1904 knöts även den tredje brodern Wilhelm Wigén till det här arbetskollektivet. 1906 blev Oscar ensam ledare i företaget.
I samma veva kom Fritz Lundberg från Norrköping. Han hade en bror Knut, som var tekniker på Tranås Väveriaktiebolag, som fick honom att flytta hit. Fritz gjorde bland annat en gesällvandring nere i Tyskland där han lärde sig att färga skinn. I samråd med brodern startade han 1904 egen firma i en källarlokal på Nygatan. Det hela expanderade snabbt och 1907 var det dags att bygga en stor pälsfabrik. Hit kom yrkeskunnigt folk utifrån och fick anställning. Företaget blomstrade ända fram till 1952 då det gick i konkurs
.
GUSTAV JOHANSSON BERÄTTADE om ytterligare storheter inom utvecklingen där Tranås blev nordens pälsstad nummer ett. Olle Holm, kallad "Bunt-Olle",gjorde den första pälsen åt Fritz Lundberg. Dessförinnan producerades bara pälskragar och pälsmössor i Tranås.
En bidragande orsak till den snabba utvecklingen var att redan vid 1920-talets början fanns det tre skinnberederier vilket var själva grunden för den lyckade expansionen.
Gustav Johanssons far David, med smeknamnet ”Skinn-David” startade 1917 Tranås Skinnberederi, i folkmun kallat ”Skinnmojet”. Första arbetsytan var bara 10 gånger 20 meter, men redan året efter fick man bygga ut ordentligt. Man köpte även in egna skinn och beredde dem för försäljning istället för att enbart bereda andras skinn.
– Under glansperioden hade vi över 300 anställda. Pappa var nyfiken och hängde med i vad konkurrenterna hade skaffat för sorts nya maskiner. Han var också mycket ekonomisk och investerade därför i ny arbetsbesparande teknik.
Under fikapausen visade Lennart Ekwall och Lars-Göran Ljung från Tranås Pälsklubb och Pälsmuseet upp beredda skinn av olika slag. Här fanns även ett svart kaninskinn, som var mycket populärt under krigsåren på 1940-talet. De 60 åhörarna trängdes runt bordet för att se och ställa frågor.
Lasse Ljung berättade att Tranås Pälsklubb bildades 1949 för att stimulera yrkesintresset och höja yrkesskickligheten. Idag består föreningen av 20 dokumenterat duktiga fackmän som försöker hålla folk informerade om yrket och den tid då Tranås var Nordens pälsstad nummer ett.

De 60 åhörarna trängdes runt bordet för att se och ställa frågor till Lasse Ljung och Lennart Ekwall.

Gustav Johansson berättade också att de anställda höll på att bli utan sitt kommande delägarskap i AB Oscar Wigén och att de kan tacka ”Skinn-David” att det inte tog en sådan utveckling:
Oscar Wigén skaffade sig vida affärskontakter även internationellt och började redan under första världskriget resa till Tyskland och besökte under sina inköpsresor Leipzig, Berlin och Frankfurt. Efterhand blev det resor även till Moskva och Leningrad, men även Frankrike och England. Såväl Skinn-David, som andra var ofta med på resorna.
Oscar Wigén var en inbiten ungkarl, men vid ett besök i Berlin hade han med sig en kvinna till middagen på hotellet.
-Vad tror Johansson om att jag tar med mig den här kvinnan till Tranås och gifter mig med henne?, frågade Oscar.
”Nej, det tror jag inte är så lämpligt”, avrådde Skinn-David.
1944 dog Oscar Wigén och i testamentet hade han donerat det stora företaget till de anställda. Hade damen från Berlin flyttat till Tranås och blivit fru Wigén hade ju tillgångarna hamnat på hennes sida.
Det här var en för den tiden en mycket ovanlig donation och vad undertecknad minns fanns endast ett företag till i hela Skandinavien, som var personalägt genom testamente. Det var Tandbergs stora radiofabrik i Norge.

Bevan Berthelsen

Under fikapausen visade Lennart Ekwall och Lars-Göran Ljung från Tranås Pälsklubb och Pälsmuseet upp beredda skinn av olika slag. Här ett illerskinn.


Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com



Pälsens historia i Tranås
På första våningen i Eriksbergs Museum finns två salar som tillsammans utgör Tranås Pälsmuseum. I ena salen åskådliggörs skinnberedningens gång och i den andra visas hur skinnen blir till pälsar. De maskiner, verktyg och övriga inventarier som finns kommer från numera nedlagda pälsföretag.

Kontakt
Tranås Pälsmuseum
Storgatan 54
573 82 Tranås
Tfn: 0140-681 09
Fax: 0140-685 14

Öppettider
Ordinarie öppettider
onsdag-fredag 10:00-12:00, 14:00-16:00
Sista lördag i månaden
11:00-14:00

Önskas andra dagar/tider, ring för bokning.