2009-02-18

 

Bevan berättar:

En tegelsten i gäddmagen

Det gick åtta år och jag stod i en korvkö utanför Erlands korvkiosk vid Lilla Torget i Tranås. Plötsligt började en man, en bit bakom mig i kön, att gapa och skrika: ”Jag ska ha ersättning för den där jävla tegelstenen!”

ATT FISKA med sprängämnen gav alltid god ekonomisk utdelning och det här höll jag på med i 14 till 15-årsåldern. I början använde jag gasblandningar med acetylen och syrgas, som vi fyllde i innerslangar eller kondomer. Det här var jobbigt eftersom behållarna måste förses med stora tyngder så att de sjönk ordentligt. När de väl sjunkit använde vi elektriska detonatorer för själva sprängningen.
Istället komponerade jag en blandning av ogräsmedlet Klorex och florsocker som hade en mycket god sprängverkan. Senare lärde jag mig att blanda ammoniumnitrat och eldningsolja vilket gav en rent militär sprängverkan.
Det blev inga ljudliga explosioner utan vattnet skakade bara till och en del vatten bubblade upp rakt ovanför detonationsstället. Risken för upptäckt var således minimal.
Efter en sprängning hade vi ungefär tio minuter på oss att plocka upp all fisk som gick att sälja. Sedan kvicknade de kvarvarande till och började simma igen efter chocken.
En kamrat och jag hade båten förtöjd vid gamla kallbadhuset vid Dämsängen och denna dag 1953 fanns en sexkilosgädda med i fångsten

FRISKSPORTARNA höll just då på att bygga en bastu på platsen. Jag bad kompisen öppna krokodilkäften på gammelgäddan och lyfta upp henne stående. Därefter tog jag en tegelsten och släppte ner den i gapet. Slurp lät det när den gled ner i magen på gäddan. Jag kollade hur den såg ut och ansåg att det fick räcka med en tegelsten.
Vi levererade fisk till olika ställen som hotell, restauranger och fiskaffärer. Tegelstensgäddan hamnade i en fiskaffär på söder och betalades med tre och femtio kilot. Jag kunde tänka mig fiskhandlarens min när han senare skulle filea den stora gäddan. Jag hörde aldrig av honom trots att Tranås var litet på den tiden och det hade varit lätt att spåra upp mig.
Det gick åtta år och jag stod i en korvkö utanför Erlands korvkiosk vid Lilla Torget. Plötsligt började en man, en bit bakom mig i kön, att gapa och skrika: ”Jag ska ha ersättning för den där jävla tegelstenen!”
Folk frågade vad det handlade om. Vet inte svarade jag, men håll fast honom tills jag fått min korv och släpp honom inte förrän jag kommit minst femtio meter härifrån.

Bevan Berthelsen

Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com