2009-02-11

 

Bevan Berättar:

Samma kråkfötter såldes flera gånger om

Strax innan stängningsdags slängdes dagens omgång av kråkfötter i en soptunna bakom stadshuset. Vi gick sedan dit och hämtade dem och kunde sälja samma kråkfötter dan efter.

 

Det här hände 1950 då jag var i 12-årsåldern. På den tiden var det skottpengar på kråkor. Det gick till så att man lämnade in de avskurna kråkfötterna till en dam på expeditionen i gamla stadshuset och vi fick 25 öre paret kontant. I dagens penningvärde blir det drygt fyra kronor. Det här var intelligenta fåglar och ganska svårt att skjuta dem med våra luftgevär. Ännu svårare och rentav farligt var det att plundra kråkbona på halvvuxna ungar eftersom flera stora kråkor då slog sig samman i grupp och anföll. Men det fanns ett enklare sätt att tjäna pengar.
Strax innan stängningsdags slängde hon dagens omgång av kråkfötter i soptunnan bakom stadshuset. Vi gick sedan dit och hämtade dem och kunde sälja samma kråkfötter dan efter.
Så här pågick det flera veckor och vi brukade bara variera antalet par vid inlämningarna och vi var tre olika grabbar som lämnade in.
Efter ett tag blev kråkfötterna så torra och spröda att de började gå sönder och vi avslöjades, men det hela tystades ner. Resultatet blev dock att vi i fortsättningen inte ens fick sälja nyskjutna färska kråkfötter.

Många grabbar samlade på den här tiden tidningar och ädelskrot för att förstärka kassan. En del blötte tidningsbuntarna så att de skulle väga mer, men avslöjades direkt vid invägningen hos skrothandlarna.
Jag och en kompis hade en mer vattentät metod som aldrig avslöjats förrän nu. Vi samlade kopparskrot hela våren, sommaren och hösten. I december var det dags att skrida till handling inför den slutliga affären. Alla kopparrör och liknande, som inte hade naturliga böjar, böjdes snyggt och lämplig mängd vatten hälldes ner i böjarna. Allt radades sedan upp utefter en vägg i det låsta skjul som jag disponerade. När nattemperaturen sedan sjönk till under tio minusgrader var det dags att leverera skrotet. Vi hade en trehjulig springschascykel som vi lastade och körde iväg till skrothandlaren. Han vägde ekipaget på bilvågen och vi fick sedan lasta av och lägga koppar i den ena högen och mässing i en annan. Sedan vägdes den tomma paketcykeln på bilvågen igen och vi fick tre och femtio per kilo levererat skrot. På det här viset kunde vi få bra betalt för vanligt vatten i samband med skrotförsäljningen.

Bevan Berthelsen

Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com