Den 14 oktober 2006 tuttade någon på igen – kanske för att få bort eländet, som under de tre åren orsakat mycket skriverier och syrliga och sorgsna kommentarer.
Men brandmännen hann även denna gång fram i tid, trots att larmet kom vid tretiden på natten och resterna av den förr så gamla fina Östanåstugan står fortfarande kvar idag. Frågan är hur länge det ska ta innan resterna kommer bort? Foto: Bevan Berthelsen

År 2003 tände någon eld inne i den gamla anrika Östanåsstugan, som byggdes på 1880-talet av August och Lovisa Danielsson.
Stugan var vid branden ett tillhåll för hemlösa och missbrukare och man kan undra varför händelsen inte utreddes som mordbrand?

HUSET STOD DOCK kvar men var utbränt inuti. Den 14 oktober 2006 tuttade någon på igen – kanske för att få bort eländet, som under de tre åren orsakat mycket skriverier och både syrliga och sorgsna kommentarer.
Men brandmännen hann även denna fina gång fram i tid, trots att larmet kom vid tretiden på natten och resterna av den förr så gamla fina stugan står fortfarande kvar idag.
Chefen för Plan och Bygg, Ingemar Bok, svarar följande när jag ringer upp honom och frågar om det nu inte är dags att gå in med ett vitesföreläggande för att åtgärda problemet:
– Det kan mycket väl bli så att vi tar till starkare medel eftersom vi tidigare har tillskrivit fastighetsägaren (Badhotellet) att vidta de åtgärder, som han är skyldig att göra.
– Enligt lag ska fastighetsägare hålla byggnad i vårdat skick och det kan man inte säga i det här fallet.

FRAMLIDNA HULDA Carlsson är sondotter till August och Lovisa Danielsson, som byggde Östanåsstugan på 1880-talet för att bosätta sig där på ålderns höst. Hulda har gjort noggranna anteckningar om vad hennes farfar och farmor berättade och en del fick jag tillgång till genom min mor Greta född 1899.
Makarna Danielsson fick uppleva många lyckliga år i sin vackert belägna stuga i Östanå. De hade en roddbåt så att de kunde fiska i Svartån, som flöt förbi bara ett stenkast från det lilla idylliska huset.
Lovisa kom från ett bondehem där hennes far ägde tre gårdar i Linderås. August var dräng på gården och det uppstod tycke mellan dem och båda blev kära i varandra. Hennes far ville inte ge något bifall till giftermål med drängen eftersom han redan hade bestämt annat giftermål för sin dotter.
En kväll kom en finnkärring och knackade på och bad att få stanna över natten. När de sedan satt framför den öppna spisen så säger plötsligt den främmande kvinnan ”Jaha du Lovisa du ska gifta dig med drängen August, det ser jag”. Båda blev ganska förlägna, men det visade sig att det senare blev så.
Båda flyttade sedan till dagsverkstorpet Sandhulan, som tillhörde friherre Axel Hermelin. August arbetade i lantbruket och Lovisa med inomhusgöromål hos baron. Makarna fick sju barn, sex pojkar och en flicka. Två söner for till Amerika, fyra gifte sig och bodde i Tranås och enda dottern gifte sig och fick efternamnet Råsberg. Sönerna hette Frans August Säll (Huldas far), Aron Danielsson, Emil Ström och Johan Ekdahl. Frans-August fick efternamnet Säll år 1885 då han tog värvning som indelt soldat vid Jönköpings regemente.

PÅ GAMLA DAR fick August och Lovisa idén att bygga sig en egen stuga för att senare slippa bo på ålderdomshemmet. August ber hustrun, som då och då träffar baron, att fråga ifall de kunde få en bit mark att bygga stugan på. Hon gör så och Hermelin svarar ”visst får i dä”.
På vårmarknaden i april träffade de båda Axel Hermelin som frågade dem ”Nå, var vill ni bygga er stuga nu”?
Från marknadsplatsen på Lilla Torget tittade Lovisa mot den lilla ön i åkröken där solen lyste in mellan björkarna och tallarna och sade:
– Jag vet nog var jag vill ha stugan, säger hon och pekar mot ön. Men det går ju inte eftersom det inte finns någon väg dit.
– Inte dä´, inte dä´, säger Hermelin eftersinnande.