2008-05-21

 

Minnessamling för Ivar i Galtås

Höreredsstugan ute på Hultet blev fullsatt med drygt 75 anhöriga, släktingar och vänner. Foto: Bevan Berthelsen

 

Drygt 75 anhöriga, släktingar och vänner samlades i lördags ute på Hultet för en minnesstund kring Ivar Adolfsson eller ”Ivar i Galtås”, som han egentligen kallades.
En människa lever så länge det finns berättelser om henne, säger ett gammalt afrikanskt ordspråk – det kommer säkert att visa sig passa som hand i handske när det gäller Ivar. Han föddes i Galtås den 21 september 1921 och avled den 17 november förra året.

Vältalighet och berättartalang var utmärkande för Ivar Adolfsson och i kombination med hans fina humor tröttnade ingen på att lyssna. Han kunde berätta engagerande i två timmar med hög röst så att alla hörde. Till detta kan läggas föreningsmänniskan, torpinventeraren, orienteraren och släktforskaren för att nämna något. Ivar hade också vettiga och genomtänkta åsikter i olika frågor.
– Ivar hade humor, kraft och glädje – han var oersättlig, sade Sigge Lagerström.

Eva Adolfsson 90 år och Ivars nu enda levande syster läste flera dikter, bland annat ”Att leva”, skriven av en skogshuggare i Kronobergs län.
Hon donerade även en gammal garnvinda, som hon köpt för 50 år sedan, till Hultet. Det var nämligen så att hon då var på en auktion tillsammans med Ivar och Arvid Jonas.
– Arvid Jonas var med och bjöd, men tyckte efter ett tag att jag skulle ha den. Han ville införliva den till Hultets samlingar och idag hamnar den här, sade Eva.

Stig Johansson, som nyss avgått efter 14 år som ordförande i Stiftelsen Hultet Vänner, berättade om den byggnad vi samlats i, Höreredsstugan, kom på plats tack vare Ivar.
– 1998 var Ivar med och ledde arbetet med att timra det här huset. Vi köpte det nere i Hörered i Vetlanda och Ivar var med som sakkunnig vid köpet och ansåg att det var prima. Vi behövde bara byta ut syllen. Det tog oss fem veckoslut att montera ned och sedan allt kommit hit började vi uppmonteringen.
– Några moderna lyftkranar behövdes inte, menade Ivar. Sånt fanns inte förr i tiden! 1999 var allt klart med plan och bygglov, berättade Stig.

Stig Martinsson berättade fina minnen om sin farbror Ivar.
– Vi arrenderade en gård ute i Marbäck och använde enbart arbetshästar i jordbruket. Ibland kom Ivar med sin traktor, en gammal Bolinder-Munktell, och hjälpte oss. Han kom alltid tidigt på morgonen och folk vaknade av oväsendet.
Lyse-Nisse (Nils Nilsson på Tranås Installationsbyrå) hade ett skogsskifte bredvid oss. En dag fastnade timmerbilen där och man ringde till ”snälle” Ivar som kom hela vägen från Galtås och drog loss den. Det är ett minne som har följt mig genom åren, sade Stig.

När det bar te. Med detta uttryck menas att saker misslyckades. Britt Strinnholm, som ärvt pappa Ivars röst, berättade om hur hon som sjuåring fick hjälpa honom i skogsarbete med hästen Max.
– Vi höll till i skogen vid Boda och jag plockade tallkottar i en säck. Pappa slant med yxan och skadade knäet. Blodet rann och vi åkte till Astrid i Falla och fick det behandlat och sedan taxi hem. Det bar te och den dagens förtjänst blev inte så bra.
– På hela vintern fick jag ihop sexton kronor och femtio öre medan pappa fick ihop en hel tusenlapp. En sedel som vi aldrig hade sett tidigare.
– Vi fick aldrig skäll eller ovett när det ”bar te”.

Minnesdagen pågick mellan klockan 14 till 18. En DVD-film av Mats-Olof Hellberg med Ivar visades och det hela avrundades med en guidad visning av Hultet.
Många kom till tals och skratten uteblev inte. Eller vad sägs om den här berättelsen förmedlad av Sigge Lagerström:
Vid en kyrklig träff kom frågan upp att det spökade på en gård. Ivar var av den åsikten att det var fullt möjligt. En ganska aggressiv dam attackerade Ivar och påstod att det var lögn.
Jag har bott där i 25 år och jag har aldrig sett något spöke där, sade hon.
– Nåväl, svarade Ivar – det beror på att spöken aldrig visar sig för varandra!

Eva Adolfsson 90 år och Ivars nu enda levande syster läste flera dikter, bland annat ”Att leva”, skriven av en skogshuggare i Kronobergs län.

Bevan Berthelsen

På spiselkransen fanns foton från förr och annat som väckte många minnen kring Ivar i Galtås.I bakgrunden Margareta Plumpe-Jonas.

Ragnar Gomérs teckning från berättarträffen.


Mellandottern Gunn Haglind läste nedanstående vackra dikt. Egentligen skriven av Barbro Hörberg, men omarbetad av Gunn så att den passar in precis på Ivar:

Du höll alla dörrar öppna
Du höll alla dörrar öppna, stack fram hakan efter livets karamell Alltid fick du nåt tillbaka i form av en kyss eller en smäll.
Du höll alla dörrar öppna, var aldrig rädd att ta i och låt vara att det small, men det gick aldrig spårlöst förbi. Katastrofer och sorger eller ett långt härligt skratt ofta blev det stunder som ingen annan hatt’
Du ville att det skulle hända det som förändrar och skakar om ibland blev möten till mirakler det liksom bara kom. Nyfikenhet och kunskap, förståelse och förundran. Inget var för stort eller för smått för din begrundan. Om människor du träffade och de du forskade kring om natur, hembygd, historia, idrott och allehanda ting, dikter, arbeten, livsöden. Allt ville du minnas, berätta om och förstå. Ditt liv blev rikt och långt men för oss alltför kort ändå.
Du höll alla dörrar öppna tills det var dags att ta adjö.
Du höll alla dörrar öppna för nyfiken ville du inte dö.


Länkar till ett par artiklar om Ivar:

2004-06-02 På stadsvandring med Ivar i Galtås

2006-05-17 Ivar i Galtås berättade gamla torpminnen


 

Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com