2008-12-17

 

Berättelsen om Ingemar Lifström som byggde upp Frinab i Frinnaryd

Det står nu Lifströmsbehållare i alla Sveriges kommuner.

 

Skaparen av Frinab, Ingemar Lifström har aldrig tidigare låtit sig intervjuas av någon tidning, men när han hemma vid köksbordet väl kom igång med Tranås-Postens utsände kom det till skott. Foto: Bevan Berthelsen

Redan som sextonåring började Ingemar Lifström sin karriär med att skrota bilar och sälja reservdelarna. Därefter började han tillverka oljetankar.
22 år gammal, år 1966, köpte han inventarierna i en frinnarydssmedja och 1968 köpte han in marken för att bygga upp Frinnaryds Svetsindustri.

SEDAN BLEV DET RAKA spåret och framgångarna avlöste varandra. År 2004 korades han till ”Årtiondets Återvinnare” och fick ta emot utmärkelsen ur dåvarande miljöminister Lena Sommestads hand.
En genuin smålänning, född 1944 i Frinnaryd, med enbart sjuårig folkskola som grund.
Ingemar Lifström har aldrig tidigare låtit sig intervjuas av någon tidning, men när han träffade Tranås-Postens utsände kom det till skott.

Hur började det?
– Som 16-åring jobbade jag på Fritzells Mekaniska i Frinnaryd och på fritiden skrotade jag bilar och sålde reservdelarna.
– Sedan kom jag på att börja tillverka oljetankar. Jag fick en kredit hos AM: s i Tranås så att jag kunde köpa in plåt och komma igång.
Efter värnplikten när jag var 22 år, det var i februari 1966, köpte jag inventarierna i en smedja i Frinnaryd och hyrde sedan själva lokalen.
Firman hette då Frinnaryds Reparationsverkstad och jag ändrade namnet till Frinnaryds Svetsindustri Ingemar Lifström, men fortfarande som en enskild firma.

Den här tanken rymmer 70 kubikmeter och tillverkades i början av 1970-talet.
– Det största jobb jag någonsin gjort var när jag som 23-åring tillverkade två oljetankar till Nyköping. De rymde 185 kubikmeter vardera, berättar Ingemar Lifström.

-JAG VAR ENBART intresserad av att producera oljetankar direkt till grossist och till en del rörfirmor. Det här var ju under de åren då fler och fler gick över från ved och koks till oljeeldning.
1968 köpte jag markområdet där Frinab nu ligger och byggde upp en verkstadslokal på 300 kvadratmeter.
Året efter hände det mycket. Sixten Andersson i Tranås (i Tranås mer känd under smeknamnet ”Skrot-Sixten”) ringde och ville att vi skulle göra två containrar som passade till hans liftdumper.
Där kom idén och själva starten på containertillverkningen.
Genom Sixten fick jag leveranser till storföretaget i skrot, som då var Gotthard Nilsson i Älmhult.
Det var starten på en lönsam verksamhet och år 1974 var en löpande produktion igång, som tillsammans med mina duktiga medarbetare, genererade vinst och företaget ombildades till Frinab AB. Det blev raka spåret, nya produkter och kunderna stod i kö. I början av 1980-talet hade vi även fått kunder i Norge.
Sixten blev från början en av de få som jag alltid kunnat lita på och han har betytt mycket för mig genom åren. Påskhelgen 1977 drog han till exempel iväg med mig till USA och Canada för att få nya idéer.
Jag tog sedan mönsterskydd på de idéer som jag vidareutvecklat. Mönsterskydden gäller 5 till 15 år i taget och måste förnyas. I dag gäller de 25 år i europeiska länder.

-1979 HADE VI EXPANDERAT och hade tusen kvadratmeter verkstadsyta och lager men som redan var för trångt.
Jag tog då ett utlandslån på tre miljoner med Handelsbanken som borgenär och vi byggde ut med ytterligare 2.500 kvadratmeter.
Då kom en riktig smäll genom att Sverige devalverade kronan och utlandslånet blev plötsligt drygt fyra miljoner!
Det klarade vi, men beslutade att aldrig mer ta några lån.
Den investering vi gjorde då visade sig vara helt riktig och jag hade lärt mig att bygga. Senare byggde vi ut helt i egen regi till dagens tio tusen kvadratmeter.

-1989 SÅLDE JAG företaget, som då hade 25 anställda, av hälsoskäl och för att jag var helt utarbetad. 1992 startade jag Ilab för att få en lugnare tillvaro. Jag hade vid försäljningen tagit undan viss tillverkning och i början var det bara jag själv och sönerna som jobbade där.
Gotthard Nilsson återkom då och frågade om vi kunde inleda ett samarbete med import av färdigbyggda containrar från Polen.
Vi startade tillsammans importen av färdigbyggda och nymålade sådana. De första 200 såldes till Nässjö Åkeri. 1994 var vi sju anställda och vi levererade bland annat till Försvarsmakten.
Då sålde jag inkråmet i Ilab, det vill säga maskinerna, till ett anebyföretag. På grund av ohälsa fick jag återigen lägga av och ta det lugnt. Efter två år hade jag piggnat till så pass att jag kunde börja jobba igen på deltid.

ÅR 2000 SÅLDES Ilab och i den vevan ringde en konsult för förpackningsinsamling. Han hade fått i uppdrag att kolla upp varför det var sådana stora problem med återvinningsbehållarna för förpackningar. Han konstaterade att alla var olika och inkasten felaktiga.
Konsulten bjöd in alla containertillverkare i Sverige att komma in med förslag på nya och enhetliga återvinningsbehållare.
Jag svarade honom att jag inte längre hade någon tillverkning, men han bad mig ändå att lämna in ett förslag.
Jag skickade in ett eget gammalt idéförslag som jag först modifierade och Förpackningsinsamlingen valde mitt förslag.


 

 

Exklusiv intervju med företagare

Ingemar Lifström är känd i stora delar av världen. Hans återvinningscontainrar har fått pris. TP har fått en exklusiv intervju med Frinnarydsföretagaren. MITTEN


Sixten Andersson i Tranås blev från början en av de få som jag alltid kunnat lita på och han har betytt mycket för mig genom åren, säger Ingemar Lifström.

Ingemar Lifström tog mönsterskydd på de idéer som han vidareutvecklat. Mönsterskydden gäller 5 till 15 år i taget och måste förnyas. I dag gäller de 25 år i europeiska länder.

 

-MIN SON HADE en verkstad i Tranås och där tillverkades de första förlagorna varav en ställdes upp i Upplands Väsby. Vi gjorde också en mobil återvinningsstation. Sedan ville de ha ytterligare tio stationer som vi inte kunde leverera just då.
Det blev i stället så att en större koncern köpte upp Ilab och Bo Silén från Tranås blev VD för Ilab. År 2004 tog han över ägandet och satte verkligen fart på Ilab. Produktionen av återvinningscontainrar utökades i Polen med 80 anställda.

SAMMA ÅR, den 25 oktober 2004, korades Ingemar Lifström till ”Årtiondets Återvinnare” och fick ta emot utmärkelsen ur dåvarande miljöminister Lena Sommestads hand.
Utmärkelsen avser att hedra den person eller verksamhet som på ett påtagligt sätt bidragit till att utveckla Förpackningsinsamlingens verksamhet.
Ingemar Lifström har utvecklat nya behållare med inkasthål utformade så att konsumenterna snabbt och bekvämt kan bli av med sina förpackningar.
Juryns motivering till mottagaren av utmärkelsen lyder:
”Han har genom ett utomordentligt starkt engagemang – sina breda och unika kunskaper inom sitt område – åstadkommit en utveckling som bidragit till att skapa en trovärdighet för Förpackningsinsamlingen– hos allmänhet och politiker – som knappast kan överskattas.
Juryn har funnit att han mer än väl uppfyller de kriterier som motsvarar utnämningen och har därför beslutat att utse Ingemar Lifström till ”Årtiondets Återvinnare”.

SOMMAREN 2007 flyttades Ilabs huvudkontor till Industrigatan i Tranås. En av anledningarna var att fyra av de fem anställda på företaget är bosatta i Tranås.
I dag huserar Frinab i Lifströms lokaler eftersom de behövde mer verkstadsytor.

Vad gör du i dag?
– Jag försöker ta igen mig och rustar upp lite inomhus här i villan. Trädgården ska jag ta mig an nästa år.
– Jag ska också skaffa mig en dator och bredbandsuppkoppling så att man kan hänga med lite mer i vad som händer ute i världen.

Bevan Berthelsen

 

 


Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com