2008-06-18

 

Familjehem - Att växa upp som fosterbarn

Julia Eliasson, Sara Bentfors, Madeleine Bengtsson och Johanna Gustafsson har vid Holavedsgymnasiet gjort ett mycket omfattande projektarbete på hela 40 sidor om fosterbarn, fosterhem eller familjehemsplaceringar, som det idag heter. Johanna var inte med vid fotograferingstillfället. Foto: Bevan Berthelsen

 

Julia Eliasson, Sara Bentfors, Madeleine Bengtsson och Johanna Gustafsson har vid Holavedsgymnasiet gjort ett mycket omfattande projektarbete på hela 40 sidor om fosterbarn, fosterhem eller familjehemsplaceringar som det idag heter.

HANDLEDARE HAR varit Birgitta Ahlm som är lärare i psykologi på det samhällsvetenskapliga programmet.
I det mycket väldokumenterade materialet har Tranås-Postens medarbetare lyft fram följande för att belysa en liten, liten del:
Medias bild av familjehem är ofta negativ och socialen kritiseras ofta. Det är lätt att ha förutfattade meningar om familjehem och socialt arbete, speciellt om man bara har fått kunskap om sådant genom media. Ett tv-program kan vinkla en historia, och oftast är det extremfall som visas. Självklart måste de fallen tas på allvar, men att bara se ett inslag i tv ger inte hela bilden.
Alla som har erfarenhet av familjehem måste få komma till tals, någon kanske kritiserar socialnämnden och då måste de också få ge sin syn på saken. Syftet med arbetet är att ta reda på hur socialen arbetar, t.ex. hur en utredning går till och vad som görs för att hjälpa barn och ungdomar som har det svårt. Det är också viktigt att ta reda på vad socialarbetare, fosterföräldrar och fosterbarn anser och vad de tycker att vuxna borde göra för att ge barn en trygg uppväxt. Vad är bäst för ett barn: att bo hos föräldrar som inte alltid tar sitt fulla ansvar eller i ett perfekt familjehem utan daglig kontakt med de biologiska föräldrarna?

DESSA FRÅGOR sammanfattar vad projektarbetet handlar om:

Hur arbetar socialtjänsten idag?
Vad anser fosterbarn, fosterföräldrar socialarbetare och forskare att man behöver göra för att ge barn en trygg uppväxt?
Hur påverkas en människa av en uppväxt i familjehem?

Det finns många anledningar till att ett barn behöver placeras i en fosterfamilj. Många barn lever i en destruktiv hemmiljö där det förekommer fysisk eller psykisk misshandel, missbruk eller sexuella övergrepp. Föräldern kan ha en psykisk sjukdom eller en utvecklingsstörning som gör att han eller hon inte klarar av att ta hand om sina barn.
Ibland kan det vara så att barnet beter sig på ett sätt som den vuxne inte kan hantera eller så handlar det om att föräldern och barnet inte kan komma överens. Hur det än är så innebär de här problemen att barnets situation blir ohållbar. Man försöker alltid hitta en lämplig släkting eller bekant som barnet kan bo hos och finns det ingen möjlighet till det är en placering på familjehem en lösning.

DET HÄNDER OCH har hänt hemska företeelser i dagens samhälle men också längre bak i historien, allt ifrån övergrepp och våld till mycket dåliga sociala levnadsförhållanden på familjehem och institutioner runt om i landet. Organisationen ”Stulen barndom” arbetar ständigt med att försöka ändra de nuvarande arbetsrutinerna med familjehemsplaceringarna. ”Det finns inga garantier för en lycklig barndom, men det ska inte heller finnas garantier för en olycklig. ” Enligt Jan Olausson som var med och startade föreningen ”Stulen barndom” så har socialarbetare missat att titta till i familjehemmen ordenligt, socialen borde göra fler hemvisiter och gärna oanmälda de första gångerna. Tillsynen ska ske med kunnig person som absolut inte får vara släkt med socialarbetaren, familjehemsföräldrarna eller barnet. Enligt Rädda barnen och barnombudsmannen Lena Nyberg finns det stora brister vid placerande av barn fast det inte alltid handlar om överträdelser. Det finns fosterfamiljer som fungerar jättebra men det finns fortfarande ett ganska stort antal som inte gör det, fosterbarn är fortfarande utsatta för bland annat sexuellt övergrepp, kränkningar och så vidare.

EN UTPLACERING av ett barn är för det mesta en akutlösning på problemet men oftast får barnet stanna där en lång period. Barnombudsmannen Lena Nyberg tycker att det är ytterst förvånande att man inte pratar med barnen när man har tillsyn av fosterhemmen, det är oerhört viktigt att lyssna på dem och ta dem på allvar menar hon. Organisationen Barnens rätt i samhället (BRIS) har som förslag att omhändertagna barn och ungdomar ska ha befogenhet till en egen ombudsman. Nyberg anser att det viktigaste är utbildning för alla som ska och vill bli fosterföräldrar, och mer stöd. Bristen på familjehem i landet har lett till att många barn och ungdomar placeras på institutioner av olika slag vilka kostar mellan 4000-6000 kronor varje dag. Sammanlagt blir kostnaden varje år ca elva miljarder kronor som kommunerna då betalar.

FOSTERBARNS EGNA berättelser finns med och även de som i bokform berättat om sina upplevelser citeras. Till exempel Kent Sändhs bok från 1991 ”Barnhemsungar”. Tyvärr blev de hemska minnena för mycket för Kent Sändh. År 2005 tog han sitt liv. Barnhemsvistelsen och minnena från den var inte det enda skälet till att han såg självmord som en utväg, men det är troligt att det bidrog till hans beslut.
I projektarbetets sammanfattning står följande:
Många barn lever idag i familjer där föräldrarna missbrukar, misshandlar eller utsätter sina barn för andra övergrepp. Att placera barnet i familjehem kan vara en lösning, men Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och man måste diskutera med både barn och föräldrar för att kunna besluta om lämpliga insatser. Socialen utreder alltid familjens situation eftersom alla är olika och har olika behov. Idag är ungefär 11 000 barn placerade i familjehem i Sverige.
Det har genom tiderna funnits olika sätt att hjälpa mindre lyckligt lottade barn. Kanske hade föräldralösa barn det ännu svårare längre tillbaka i tiden eftersom det inte fanns samma tillgång till professionell hjälp som det finns idag. Ofta tvingades barn flytta till barnhem där personalen behandlade dem hårdhänt och känslokallt. Ofta var deras biologiska föräldrar inte olämpliga på något annat sätt än att de var fattiga.

I DAG FINNS INGA sådana barnhem i Sverige, men många anser att socialtjänsten behandlar barn på ett inhumant sätt. Att förflyttas till en ny, mer stabil familj kan göra att barnet känner en större trygghet, men det är ingen självklarhet. Forskning visar att många familjehemsplacerade barn och ungdomar mår psykiskt dåligt. Kriminalitet och självmord är vanligt bland dessa människor.
För att få bli familjehem måste man ha ett stort engagemang och kunna erbjuda fosterbarnet en trygg och hälsosam miljö. Självklart ska familjehemmet kunna erbjuda barnen en bättre hemmiljö än den som de var tvungna att flytta ifrån. Olika människor med erfarenhet av socialt arbete har olika åsikter t.ex. om hur hårda tag man måste ta till. Många tycker att man inte ser barnen tillräckligt mycket, andra anser att man måste ta stor hänsyn till föräldrarnas rättigheter.
Flera personer vill uttala sig om hur det är att leva i familjehem och fosterbarnens liv skildras ibland i böcker.
En intressant fråga är hur man påverkas som människa av att växa upp i familjehem. Enligt många undersökningar får många före detta familjehemsplacerade personer mer eller mindre allvarliga problem i livet.
Enligt Sigmund Freud och det psykodynamiska perspektivet delas barndomen in i olika faser, och går det snett i någon av faserna är det möjligt att det kommer att orsaka problem i framtiden. Det finns många olika åsikter om vilka av Freuds teorier som är sanna, men en av hans grundtankar är att barndomen påverkar vuxenlivet, något som de allra flesta människor kan skriva under på.

Här finns allt man kan begära i det här projektarbetet, lagtexter, bakgrunder till familjehemsplaceringar, intervjuer med socialarbetare och fosterbarn, citerade tidningsartiklar och framförallt två sidor späckade med källförteckningar.

Bevan Berthelsen

 

 


Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com