2008-11-05

 

Tranåsflickorna Hanna och Sofia har nu lämnat Australien

Hanna Svenberg och Sofia Grudemo utgjorde ett vackert blickfång i vår lilla subtropiska regnskog vilket fotot hoppas jag förmedlar, skriver Ulf Hjertquist från Australien.

 

Den 20 augusti skrev vi i TP om de båda tranåsflickorna Hanna Svenberg och Sofia Grudemo, som gav sig ut på en långresa som backpackers. Den gick via Los Angeles till Cook Islands och Nya Zeeland.

EFTER EN MÅNAD på de här öarna anlände de till Melbourne i Australien och därifrån upp på östkusten till Brisbane där de besökte förre tranåsbon Ulf Hjertquist, som här skriver:
Härom dagen hade hustru Karin och jag ett exotiskt besök av två utsökt trevliga unga skönheter från Tranås. Backpackers Sofia Grudemo och Hanna Svenberg utgjorde ett vackert blickfång i vår lilla subtropiska regnskog vilket fotot hoppas jag förmedlar.
Nog var dom lite trötta när jag mötte dom den tidiga morgonen 22 oktober på Brisbanes stora flygplats. Flickorna berättade att de sovit dåligt, om ens något, under natten. Ni vet, att som backpacker får man ibland slafa ihop med ett stort antal andra unga globetrotters och nog sjutton finns det ALLTID någon som utmärker sig att snarka – intensivt – och definitivt förhindrar de andra i samma rum att kunna sova! Men ungdomar glömmer snabbt sånt och minns istället det vackra och glada i tillvaron. (När vi vandrade Milford Track på NZ för några år sen hade vi en sån där snarkgubbe bland oss. Han fick en pjäxa i skallen och förpassades ut i en skrubb resten av vandringsturens nätter! )

KARIN OCH JAG SOM är gamla globetrotters, nåja med 54 länder i kappsäcken vågar man säga så, upptäckte snabbt då det gällde Sofia och Hanna att de tjejerna verkligen var väl pålästa och haft förmågan att detaljplanera sin jordenruntresa på ett föredömligt sätt, så nödvändigt. Dessutom var vi imponerade över att de reste med ca 12 kg väldimensionerade backpacks. Man ska vara restriktiv och inte asa kring för mycket packning.

UNDER 26 ÅR HÄRNERE har vi sett rätt många passera oss och skall sanningen fram var detta par i unik prisklass. Då blir nöjet större att försöka bjuda till inom ramen av förmåga. Men i detta fall som sagt var allt planlagt och vi hade bara en enda dag och natt till förfogande att visa vår gästfrihet. Med vår ålders rätt var det nog också välbetänkt från våra helt otroligt väluppfostrade och vänliga gäster. Vi har så många exempel från våra tidigare, mer ungdomliga, år här nere en helt annan typ av besökande resenärer som vållade problem. (Därom får man läsa i min bok.)
Flickorna berättade bl.a. om sina snorklingsupplevelser vid det unika Barriärrevet utanför Cairns i norra Queensland, varifrån de just landat. Dessa akvarieliknande småfiskar i färgpalettens skalor simmar upp framför glasögonen i kristallklart vatten, helt orädda. Ingen kan med ord beskriva denna bedårande färgmättade förtjusande livsupplevelse som för alltid fästs i hjärnans bildminnesavdelning.
Det är inte min avsikt att berätta om tjejernas äventyr på sin jordenruntfärd. Jag är säker på att de själva vid hemkomst till Tranås har en hel del att förtälja till Tranåspostens läsare. Det skulle nog kunna bli en spännande reseföljetong under kommande julhelg då paret återkommer till Tranås den 21 december.

 

PÅ EN ENDA HELDAG hann vi naturligtvis inte visa dem Brisbane. Efter alla de upplevelser som redan registrerats från resan fanns mer praktiska detaljer planerade, att få tvätta lite kläder, att få relaxa, äta litet hemlagad mat som Bevan föreslog i en tidigare artikel. Det blev nu så. IKEA kom på tal och då flaggade man för ett besök i vårt ganska nybyggda 29.000 kvm. IKEA och där, redan nu i oktober mötte vi Julen. Så våra backpackervänner fick köpa sig några Marabo chokladbitar mm för att ha med sig på nästa leg till Thailand. Så fick flickorna ett pepparkaksrecept av Karin ty dom skulle baka pepparkakor när dom kom dit! Själva fyllde vi vårt julförråd med Julknäcke, tunnbröd, Hällakaka och kaviar och sill förståss, till lilla julnubben.
Senare på kvällen efter, en som jag tror de unga damerna uppskattade, härlig svensk måltid med aussievin av hög klass kom vår yngsta dotter Johanna, bara 41!, över till oss och hälsade i sällskap med sina tre barn och hund. Så blev det då ömsom svenskt och engelskt språkbruk och en liten pratstund om Sverige och Australien och alla tycker bara att världen har blivit så liten och avstånden krymper allt mer.
.
TIDIGT I OTTAN en dag gick reveljen och efter subtropiskt fruktfrossande körde jag tjejerna till stans Transitcenter där de skulle embarkera en Greyhoundbuss för resan upp till den världskände Steve Irwins efterlämnade kära Australia Zoo. Flickorna hade ännu inte sett en levande känguru i Australien än mindre någon krokodil så där får de uppleva djurshow av högsta klass och i eftermiddag kommer de tillbaka för att i kväll fortsätta sin resa mot Bangkok.

Ulf Hjertquist

 

 


 

 


Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com