2007-06-20

 

Många gamla tranåsbor minns henne:

Naivistmålarinnan Ebon Svensson

Ebon Svensson började måla i större omfattning 1953 och 90 procent av tavlorna är målade med gammal Servalack, som hon tiggde till sig eller köpte billigt hos färghandlarna i Tranås och Aneby.

 

Många av Ebon Svenssons målningar hade motiv från Svartåns vattenfall i Stalpet i Aneby.

Ett underbart foto med Ebon Svensson och en häst av en okänd fotograf.

Här en yngre bild av Ebon där hon hugger ved (Privatfoto)


Massor av tidningsartiklar från trakten hittar du på www.frinnaryd.com


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ebon Svensson föddes den 11 augusti 1907 i Gripenberg och blev enda barnet till makarna Carl och Mathilda. Efter några år i Säby socken flyttade familjen till Aneby där Ebon växte upp. Hon avled den 3 november 1974.
Ebon, som ofta tog sin cykel med tåget till Tranås för att sälja sina enkla tavlor, gick här under namnet ”Tittatatta”. Hon var ett original och blev lika känd i Tranås som i Aneby.
Hon målade med Servalack och mest på masonit och sålde sina tavlor för mellan tre och fem kronor. I dag är de värda omkring fyratusen kronor styck!

Konstnärinnan Ingalill Wiberg från Ängelholm ställer nu ut sina egna verk i Aneby bibliotek och i samband med hennes besök träffades, i förra veckan, ett 25-tal personer för att prata minnen om den originella Ebon Svensson.
Hembygdsforskaren Göran Engström inledde och förre bibliotekschefen Ansa Rosengren förde sedan en minnesdialog med Ingalill Wiberg där även åhörarna fick delta med sina egna hågkomster.

En dag när jag skolkade från skolan var jag med Ebon nere vid Svartån och målade svanar, berättade konstnärinnan Ingalill Wiberg.

Kände inga krav på sitt måleri
När Tranås-Posten träffade Ingalill Wiberg en timma tidigare berättade hon följande:
– 1963 flyttade vi från Jämtland till Aneby. Tiden gick och jag blev en riktig busunge och jag träffade Ebon. Hon var speciell och ledde en cykel med cykelkärra där hon hade sina tavlor och målargrejor. Ebon bodde i en liten stuga ute i Jularp.
– Jag skolkade ofta från skolan och hängde med Ebon i stället. Jag vågade inte heller berätta för mina klasskamrater att jag umgicks med henne eftersom hon var ett original i Aneby. En dag när jag sket i skolan var vi nere vid Svartån och målade svanar.
– Jag gillade henne och hennes sätt att vara och det blev en sorts social samvaro. Jag brukade ofta cykla ner till hennes stuga i Jularp.
– En dag kom Ebon hem till oss och knackade på dörren och morsan blev förskräckt eftersom hon inte visste något om vår vänskap. Ebon sa bara att hon ville fråga om jag ville hänga med ut och måla.
– Ebon var en helt naturlig målare – en sorts naivist och målade spontant. Hon kände inga krav på sitt måleri.

Servalack och masonit
Ebon Svensson började måla i större omfattning 1953 och 90 procent av tavlorna är målade med gammal Servalack, som hon tiggde till sig eller köpte billigt hos färghandlarna i Tranås och Aneby. Hon var suverän på att pruta och ibland kunde hon byta till sig det hon ville ha med en tavla.
Servalack blev populär under femtiotalet främst för hemmamålning av främst metallytor som cyklar och bilar men den torkade långsamt på den tiden. Den säljs fortfarande i en modernare blandning.
Tavlorna målades främst på masonitbitar som hon tiggde ihop och det var inte så noga med formen på dessa. Även duk från gamla rullgardiner användes och fick hon tag i så kallat konstläder var hon lycklig. Det senare kunde vara utskuret från lock och bottnar på resväskor och liknande.

Började måla själv
Hembygdsforskaren och journalisten Göran Engström i Aneby berättar att det anförts att Ebon skulle ha varit mycket duktig i skolan, men hennes betyg verifierar inte dessa påståenden.
Engström har hittat betygen och de första åren visar att Gunhild Astrid Ebon Svenssons bästa betyg var Ba (icke utan beröm godkänd) och det var i teckning. I avgångsklassen höjdes hennes betyg i kristendomskunskap, naturkunskap, välskrivning och slöjd också till Ba. I övrigt var det B (godkänd) om man bortser från uppförande och flit där betygen var A.
Efter konfirmationen fick Ebon plats i Mjölby där hon lärde sig hushållsarbete och utbildade sig till bagerska. Modern Mathilda ville prompt ha hem tösen igen och det blev Ebons olycka. Med åren företedde hon en bedrövlig syn där hon gick omkring och sålde vykort och väggbonader innan hon kom på att börja måla själv. Anledningen var att modern Mathilda skulle fylla år.
”Jag ville ge kära mor en present och då målade jag en tavla”, berättade hon.

Genombtottet
Den första tavlan följdes av flera som Ebon sålde för mellan en krona och två och femtio, beroende på hur mycket färg det gått åt. Priserna steg efterhand och från att ha fått en femma för en tavla steg priset till upp emot hundralappen.
Visst hade folk roligt åt Ebon när hon kom dragandes med sina tavlor på pakethållaren på cykeln. Men en gång blev det tyst åtminstone några veckor, berättar Göran Engström.
Det kom nämligen in två män, som sade sig representera ett galleri i Lund, till Wivex Café och frågade efter konstnären Ebon Svensson. De köpte två tavlor som fanns utställda på konditoriet, de skulle till Lunds Konstmuseum, förklarade männen.
Efter den händelsen började fler anebybor att beställa tavlor av henne.

Försökte sälja tavla till kungen
Styrkt av framgången försökte hon att sälja en tavla till kung Gustav VI Adolf. Men kungens handsekreterare C. F. Palmstierna svarade den 21 mars 1960:
”Fröken Ebon Svensson, Jularp, Aneby.
Härmed har jag fått äran erkänna mottagandet av Eder skrivelse till H.M. Konungen av den 21 mars (ankomstdatum) med bif. Blomstertavla.
Hans Majestät tackar för Edert vänliga erbjudande, men avser dock inte att förvärva tavlan i fråga.
Med utmärkt högaktning
C. F. Palmstierna”.

Skrämde upp kommungubbarna
När modern Mathilda dött 1965 ville Ebon ha målat och tapetserat i sin stuga, men ägaren kommunen satte sig på tvären.
Då gick Ebon till kommunalkontoret och sa att hon minsann skulle resa till Jönköping och prata med Expressens reporter. Då blev stugan renoverad i en hast.
Där såg inte speciellt vackert ut det kan jag garantera, berättar Göran Engström, eftersom jag då jobbade som byggnadsmålare och var med.
Ebon klarade sig emellertid inte ensam i längden och slutligen togs hon in på Lommaryds ålderdomshem.
Då fick jag också måla och tapetsera efter henne – hon hade nämligen strukit av sina konstnärspenslar ovanför huvudgärden.
Ebon Svensson dog den 3 november 1974.

Text och foto: Bevan Berthelsen