2006-05-17

 

Ivar i Galtås berättade gamla torpminnen

 

85-årige Ivar Adolfsson, eller ”Galtåsarn”, besökte två studiecirklar i Frinnaryd i torsdags och berättade, med humor och mycket gott minne.

85-årige Ivar Adolfsson, eller ”Galtåsarn”, besökte två studiecirklar i Frinnaryd i torsdags (06-05-11) och berättade, med humor och mycket gott minne, bland annat om gamla torp.
Både torp och gårdar har fått sina speciella namn. Galtås betyder en långsmal kulle och granngården Björnklo menas en sänka i berget.

Ivar Adolfsson började med att han har mycket att berätta, men allt är inte rumsrent.
– Min mor föddes i Lipparp i Frinnaryds socken och min far kom från Asby. Han var med om att bygga upp Löfstad, eller Tranås, som det senare kom att heta. Mormors mor är född i Södra Sunhult och det var så jag blev intresserad av Frinnaryd.

Tröskverkmästare
– Redan som barn blev jag intresserad av torp. Under mörka vinterkvällar såg vi ljusen från alla de välskötta torpen på andra sidan Säbysjön.
– När jag var 17 år blev jag ”verkmästare”. Det vill säga att jag skötte ett ambulerande tröskverk och turnerade bland torpen och fick på så sätt en grundläggande kunskap om hur torparfamiljerna levde då. Det var fattigt, men rent och prydligt överallt med nytvättade trasmattor.

Vi började inventera torpen
– När jag började med orientering hade vi ofta torpen och torpgrunderna som kontroller och intresset för torpen ökade hela tiden.
Vi tänkte att vi måste börja ta reda på historiken kring alla dessa torp och vi besökte många gamla människor för att höra deras berättelser. Det här var svårt eftersom många hade förträngt sina minnen från torpartiden.
För att få ytterligare fart på det hela startade vi studiecirklar i torpinventering. Som mest var vi ett sjuttiotal personer som höll på och vi hann med ett tiotal torp i veckan.

Deltagarna i de båda ABF-cirklarna njöt av Ivars vältalighet och fina humor.

Det fanns över 300 000 torp
När det var som mest hade Sverige ungefär 300 000 torp med barnrika familjer. Det innebar att en fjärdedel av befolkningen var torpare.
På 1700-talet måste man visa ett intyg på att man hade någonstans att bo innan man fick gifta sig. Det här innebar att innan giftermål var man tvungen att tigga till sig en värdelös markbit där man kunde bygga sig ett enkelt torp.
Årskostnaden avtalades sedan som ett visst antal dagsverken per år. Ivar berättade att dessa dagsverkstorpare fick betala hutlösa hyror. Omräknat till dagens timlöner rörde det sig om ungefär 200 000 konor per år för ett avskilt torp på dålig mark.
Nu säger folk att ”det var bättre förr”. Jag tror aldrig vi har haft det så bra som idag, sade Ivar.

Ganska rumsrena historier
Ivar läste flera känsliga och vackra dikter fritt ur minnet och gav också en del berättelser från torp i trakten. Bland annat om torparen Pelle i Persmålen, som stått lik i en vecka i ett uthus och där råttorna ätit av liket.
På tu man hand mellan fyra ögon klämde jag Ivar på två polishistorier från Tranås:
När överkonstapel Ernst Hagberg var ny i stan upptäckte han en illa klädd man på Lilla Torget. På ena foten hade han en sko och på den andra en gummigalosch (eftersom han hade trampat på ett lieblad). Hagberg burade in honom för lösdriveri.
Stadsfiskalen F. O. Gustavsson, kallad ”Skeppersta-Jösse” besökte arrestlokalen och frågade som vanligt ”Har det hänt nåt?”
Han fick en redogörelse och tittade in genom titthålet i celldörren varefter han utbrast:
– Bevare mig väl – det är en hemmansägare från Säby. Släpp ut honom omgående!

Vid ett annat tillfälle besökte stadsfiskalen åter arrestlokalerna. Den här gången satt en kvinna i en cell anhållen för könshandel vid Hembygdsgården.
Gustavsson kollade genom titthålet medan vakthavande polisman berättade att hon erkänt att hon tagit betalt med två kronor per samlag.
Det är lögn! Utbrast stadsfiskalen. Jag betalade tio kronor när jag var i Stockholm!

Text och foto: Bevan Berthelsen

 

Denna sida ingår i sajten www.frinnaryd.com